fredag 2 maj 2014

En gammal mans bekännelser


Vårbock 1 Maj 2014


Yngsta sonen Alexander har under de senaste veckorna eller månaderna
hållit järnkoll på de flesta rådjur som finns i vår närhet och säga vad man vill så brinner han stenhårt för jakten och har sakta men säkert insett att den består inte bara av själva dödandet utan även förberedelser och tillvaratagande av både vilt och upplevelser.

Han har flera medaljbockar och även de små och tandlösa gamlingarna under uppsikt vet klockslag och var de brukar dyka upp mycket imponerande av hans sätt att träna att smyga på och komma nära bara för att senare när jakten kommer kanske få en medalj-bock till.

Under vinterhalvåret har han tillsammans med en äldre jägare satt ut saltstenar och fyllt på pellets och kört ut hö för att hjälpa dem att överleva vintern.

Nu väckte han gammelgubben i huset strax efter kl 3 på morgonen för nu skulle vi ut och smyga, snabbt på med kläderna så bar det iväg. Morgonens smygjakt gav inget förutom upplevelsen av att höra naturen vakna upp och mycket frisk luft.

Kvällspasset däremot gav denna lilla fjolårsbock som jag stånkande flåsandes och smygande kravlandes fick komma till skott på.
De är nu jag inser och måste bekänna jag är gammal, halvblind, otränad, stel och helt utan kondition och verkar ha tom blivit skotträdd på köpet, kommer på mig med att blunda och rycka av skottet och första träffen tog inte så bra så de blev ett till innan den låg där.

Sen kan man ju undra om de här med vårjakt är något för oss i Norrland?
Där tvistar nog de lärde!

Ha de gott / Lasse

Att sitta på andras pass känns sisådär

Helst i regntunga skyar.. Allt är genomvått. Men de är fritt att stå där rätt klädd för väderleken. Bara älgarna som s...