Farfars första Älg

Det andra stora jaktintresset som min farfar hade ,var jakten på speltjäder
både höst och vår. Vårjakten var väl inte tillåten enligt lagen,
men var bland jaktkretsar allmänt förekommande på 30-40 och 50 talet.

På den tiden fanns skogen kvar och därför var fågeltillgången stor.
Numera har fågel och vilttillgången ersatts av kalhyggen till fördel för älgen
som däremot ökat på grund av de goda mat tillskotten som kalhyggena ger.

När det gäller vårjakt på tjäder kan jag berätta om en händelse
som enligt min far hände våren 1940 eller 1941.
Under vintern hade man sett spår efter älg på södra sidan älven upp mot Källbomark .
På den tiden var det ganska sällsynt med älg häromkring och om någon tillåten
jakttid på älg fanns tvivlar jag på.

Farfar hade i sin ägo en lodbössa och med den på ryggen och skidor på fötterna
förföljde han älgen vid ett flertal tillfällen under vintern,
men kom aldrig inom skotthåll.
Han berättade att sista gången han fick ge upp förföljandet var
söder om Gagsmark vägskället där hade man under vintern bedrivit
avverkning och framkörning av timmer.

När älgen kom in på avverkningdområdet och börjat använda timmervägarna
på sin framfart gick det ej att spåra den länge.

Senare på våren i slutet av april månad var farfar på tjäderjakt en natt
han befann sig sydväst om"fyrkesmyrheden"där tjädern höll till
hade han kommit in en bit in i " slöjet " stannat upp för att lyssna
när han upptäckte en älg på sidan om sig på ca 10 meters avstånd

Ett hagelgevär, enkelpipigt husqvarna cal 16 med grovt hagel var det som fanns att tillgå.
Han siktade mot hjärtat bakom bogen och sköt men tänkte i samma ögonblick
som skottet gick att nog är man barnslig som skjuter med hagel på ett så stort djur.

Älgen sprang några steg gjorde sedan ett luftsprång och föll ihop.

Någon mer tjäderjakt blev det ej den natten. Han gick över isen hem till farfars
väckte broder Arvid samt en svåger och tog dessa till hjälp att slakta stycka och bära hem älgen.

Att helt dölja vad som hänt var svårt, tjälen var kvar i backen
så att gräva ned skinn och tarmar gick inget vidare,
men de gjorde så gott de kunde täckte över platsen med ris och buskar.

Senare under sommaren eller hösten hittade andra jägare rester av älgen,
rävarna och korpen hade varit framme och gjort sitt.

Diskutioner och prat mellan jägare emellan kom igång, men det dröjde flera år innan man kom fram till att
"He va no en Ivar"

Detta var farfars första älg men inte den sista,
men då hade han betydligt mer att skjuta med än ett enkelpipigt hagelgevär cal.16