Birk ute på tunn is

Va ut en sväng med Birk, mest för motionens skull .
Åkte ut till Korpholmen släppte Birk och gick en sväng..
Inga älgspår fanns att se så när vi var på väg till bilen gick vi strandremsan tillbaka förbi stugorna och vidare mot Böviken
Ser jag Birk sträcka på sig springa fram mot näst sista stugan tydligen var det något därunder...han sprang runt och efter ett tag baar det iväg efter stranden fullt ös söderut...själv kunde jag inte se vad han förföljde men det gick undan...

Runt Vinbärskäret och in på skjutfältet men efter ca1,5 kilometer verkar han ge upp och vänder tillbaka,tack och lov... nu vänder han och jag sätter mig och tittar på solnedgången
och väntar, tycker det dröjer och tittar till gpsn..och den visar att Birk står still mitt på viken mellan Vinbärsskäret och Böviken.
Jag sitter och tittar och en kall kår kommer krypande upp genom ryggen
Jävlar har han gått genom isen ,genat rakt över istället för att gå runt..
Nu får man fart , de va ett tag sen ja sprang men nu gick det betydligt fortare än vad jag rört mig på länge jag genade över isen jag med men,ja höll mig på den grunda sidan ifall det skulle bära igenom samtidigt sneglar jag på gps:n
jäklar samma ställe.. bara jag får tag i honom.....tänk Grönlund spring inte rakt ut om det är så
nu framme , ja han har inte gått igenom men han står blick stilla brett mellan tassarn helt stilla på den nattgamla isen
Jag lugnar ned stegen och kolar in vilken väg har han gått ditt ja går ut och isen är så att man kan se igenom den,beräknar att här bottnar jag och går ut mot honom...isen blir tunnare och tunnnare, jag går ned på alla fyra och kryper närmare och hannar så jag kommer fram till den nyaste isen där han står...försöker lock honom till mig..men han rör sig inte står där bara och hänger med svansen.

Vad gör man tänk Grönlund...
Vänta nu har inte en av stugorna här en kanot liggande utanför ett av förråden.
Måste kolla , säger åt Birk att stanna kvar där så kommer husse....springer upp på stranden och jepp där ligger den.

Sliter ut kanoten drar den efter isen och när jag kommer fram till
kanten och kliver i med knät i kanoten brister isen och jag är på väg att kantra men återfår balansen men blöt blev jag ändå...

Nu kommer jag på att jag har ju ingen padel så jag drar mig fram med hjälp av iskanten ut mot Birk som kryper ihop mer och mer ju närmare jag kommer
När jag är istort sett är framme brister isen under Birk och jag böjer mig fram och hugger tag i gps halsbandet och lyfter och sliter in honom i kanoten Birk fortsätter att vara helt paralyserad..
Jag vänder mig om och börjar ta mig tillbaka till den fasta isen och fastlandet.
Drar upp kanoten tillbaka till stugan och Birk sitter kvar och inte föränn vi kommer fram till faslandet behagar han att hoppa ur .

Vi får hoppas att han fick sig en lärpenning och inte gör om det....