Och vad säger man!
Storn får tydligen vänta till senare någon gång, segt i Tåme trots mycket bra hundarbeten från samtliga hundar. Så kan man undra om de borde finnas ett bäst före datum på vissa hundförare.
Visst kan de oturas på många sätt men om man ska ha tekniken och allt där till bör man ju veta hur man får det att fungera och sen att man inte orkar att gå i skog och mark utan ljuger var man har varit eller är gör ju de hela inte bättre då glömmer man att även andra har tekniken och kan se var hunden befinner sig för tillfället typ en bra bit ifrån var hundföraren säger!
Och om man sen får för sig att gå med hunden i band har man i mitt tycke inget i skogen att göra.
Blir såååå förbannad att de tar upp vår lediga tid =(
Men Nog om detta.
Jag hoppar till sista svepet på tisdagsaftonen då Halva gänget åkt hem och kvar blev vi åtta passare
och två hundförare jaktledarn placerade ut oss på sommarstugevägen och två av de ungre hundarna fick chansen.. den yngste i laget fick vissa insider-tips om var och hur han skulle gå för att komma på älg och de gick inte många minuter för än tiken tog upp , lite knackigt från början men sen så flöt de på och hon skällde mycket bra, Kon däremot syntes att hon varit med förr rörde sig raskt ett par hundra meter åt sidan och tiken hakade på. Undertecknad hade som tur fått passet närmast händelsernas centrum och fick i kanten på hygget som jag stod på, uppleva allt på nära håll..
misstankarna om kalvar fanns där men de ställde hon av direkt och de kom smygande ut på hygget
rakt i famnen på döden och sen gick de som de gick..dåligt skytte men så låg kalven där.
( Här får Axa Alexandes valp göra sig bekant med kalven)
