tisdag 29 september 2015

Kampen fortsätter.. Birk gör framsteg!


Världens gulligaste lugnaste och keligaste på alla sätt och vis men jakten funkar inte som man önskar.
Har ju nämnt de någon gång förut att jag skulle vilja gräva ned grabbarna som kastade ut raketer  ur bilen när de körde förbi på gatan, när han var några månader..eller vänta nu inte bara gräva ned .. Kanske köra upp ett pyrotekniskt storpack i rektum på den underbara lilla varelsen som gjorde de hela..Men gjort är gjort och Birk har lite att jobba med och de blir ju bättre och bättre.
angående skotträdslan.



Nu är vi ju inte heller något dreamteam i skogen och man är nog massor bortskämd att man fått jaga med både Jejja och Abbe och vill att Birk skall funka på samma sätt.
Men Här är de jag som måste tänka om de är jag som inte ser hur han jobbar och ger kredit för de han gör bra utan jämnför honom med andra och de är nog massor fel.

Nu i höst så har jag fått lära mig mer och mer och ser att han gör enorma framsteg,
söken har blivit massor större och viljan att förfölja lika så, i förrgår så låg han efter  i flera km skickade ut en älg rakt ut i havet och stod fast 5-10 minuter( vet ej om han skällde) sen blev de förföljning i någon km till. Själv får man för sig att nu irrar han igen och hittar inte tillbaka
och gör de stora misstaget att börja söka efter honom.. Vid mörkrets inbrott så står jag på en väg som ja är säker på att här kommer han att passera och helt plötsligt så kommer en liten kviga travandes över vägen och 1 minut efter kommer Lilla gubben.. Mycket beröm blev de på plats och sen hem och en dusch för han som var mer lerig än vit.

Nu igår kväll så kom vi ut i senaste laget men vi åkte ut i mora och han fick söka av älven
och de är som att han ska ta lite tid på sig att starta men sen så börjar han söka av området bättre.
gick upp på vägen och han Lallade på söderut på lägdan och man ser på honom att nu så händer de något han vädrar och söker av och så bär de av in mot bäcken ca 500 meter och man ser på pejlen hur han snurrar runt och så kommer äntligen de första förlösande skallen och han öser på bra och de står fast...( Om man säger så här de är på gränsen till bättre än sex)
Man blir glad i hela kroppen och njuter i mörkret där man står på en grusväg i ingenstans och lyssnar..och manar på kom igen håll fast, känn dig för, du är duktig, inget sken nu,
han skäller bra och högt , dock lite glest men han skäller himmelskt bra i mina ögon sett.




Helt plötsligt så gnäller de till och blir tyst och man blir kall och  tänker vad hände nu? Ser på pejlen om han rör sig! de är stilla ett tag sen börjar han röra sig ned mot vägen mot oss 
(Alex kom och hörde upptaget han med) Man hoppas att nu inget allvarligt har hänt.

Nä han kommer upp på vägen och kommer fram till mig och jag berömmer honom och taggar  
honom, vänder om och tar samma resa tillbaka och så kommer skallen genom den mörka skogen igen.. =) Håller på ett tag och så ser man att de bär iväg österut och han ligger efter 300-400 meter vänder om tillbaka och börjar skälla igen..

Gissa hur glad man blir i gammel-kroppen.. Av de hela att döma så är de minst 2 djur som han jobbar med och han skäller ett tag till innan han ger sig och återkommer till en nöjd husse.

 De är klart att änglar finns, Här är mitt yngsta, Ella =)