Första Jaktdagen efter uppehållet

Minusgrader kl07,00 träffas vi vid byagården.
Jaktledaren Roland vill att vi skall gå genom D-området
därför de inte skall skjuta på Skjutfältet.
Det visar sig att vi skall gå 3 hundar på området
vinden är västlig och vi diskuterar lite hur vi tänkt gå
hundförarna emellan och sen kör vi igång.
Jag går från byagården och söderut och hinner inte gå långt
innan Abbe försvinner och efter en stund hör man honom
ta upp söder om sjön söravan, låter lite avvaktande men övergår
till ett mer normalt abbe ståndskall som sakta drar sig mot skjutfältet.
Jag beslutar att göra en kringående rörelse så jag skär av om de får för sig att
gå in på skjutfältet, plockar upp gpsn..
kollar avståndet itll Abbe 105 meter men backen är frusen så det frasar i gräset
där jag går..jag tar ett steg i taget men måste skärpa mig jag har oftast för bråttom.
Varför kan man undra ! jag tar ett steg till och vad händer...
Någon stötter upp gässen som samlats för resan söderut,
och det blir ett jädra liv i luften.. de flyger gäss strax över trättopparna
och gissa va dom kan leva om!
Abbe går över till gångstånd och drar iväg västerut.
-Pass upp blir minkomentar på radion.
De passerar och rundar grasiöst några av passakedjan
men till slut kommer de för nära och smällen man väntar på
ekar bland träden, Abbe tystnar men tar upp igen.

Väntan på att någon skall gå in på radion och meddela vad som är påskjutet
dröjer alldeles för länge för att godtagbart men tillslut går skytten in och ropar

-Pass upp T4 ! Ko med kalv på väg åt ditt håll!
jag har skjutit åt kalven. ( hur fan kan man bara göra så)

Abbe skäller fortfarande!

Ett skott till ekar och T4 går in och säger att han skjutit på kalven han med
men att avståndet var långt, och han tyckte sig se att kalven markerade träff.

Jag själv står ca800 meter ifrån tittar på gps och ser att det ser inte ut att röra på sig allt
för mycket sen sista skottet.Älgarna med Abbe i följe har gått in och ställt sig i den trängre delen av skogen och verkar inte röra på sig nämnvärt samtidigt hör man Abbe ösa på som vanligt och lugnet lägger sig i sinnet...Han har läget under kontroll.

Jag gör en till undermanöver så jag kommer att gå på ståndskallet rakt mot vinden
och väl framme ser jag Abbe mellan trästammarna , jag stannar till och försöker att se vad som han skäller och vad som rörs där framme.
Shit de är två djur kalven lever men verkar att vilja lägga sig ned när
Abbe skäller på kon och reser sig upp när abbe vänder sig mot honom igen..

Jag meddelar detta på radion så att alla passare
runt om vet att kalven är på fötter men tar
sig undan när jag försöker komma inom skotthåll
Irriterande är att när kalven reser sig,ställer sig
Abbe framför så de är bara att avvakta
2-3 gånger händer samma sak;Abbe vet var jag är
och även älgarna verkar veta var jag befinner mig
så jag ändrar taktik.

Ropar åt T4 att han ska vara klar för jag tänker att
jag skall försöka trycka älgarna mot honom
han går och ställer sig där vi kommit överens om
och ger klartecken och jag börjar smyga mig fram
i snårskogen...ser älgarna flera gånger innan
den efterlängtande smällen kommer.

T4 går in på radion och meddelar att Kalven ligger
och Albin är där han med...
- Phuu vilken lättnad , vi slapp eftersök på påskjuten kalv.

Abbe har gjort en god morgon ännu bättre

Tack kompis =)